Det nya livet
Nu har jag jobbat i två veckor. Förra veckan var rätt jobbig. Jag var HELT slut när jag kom hem, det kändes som att hjärnan hade fått kortslutning ungefär. Kanske inte så konstigt efter att i 16 månaders tid "bara" behövt tänka på att mitt barn ska äta, sova, leka, bajsa, till att plötsligt behöva tänka konstant på vad jag gör. Att minsta lilla feltryck på en tangent kan kosta massvis med pengar. Och alla dessa människor, att ständigt vara omgiven av folk i alla dess former, vissa jättegulliga, andra hemskt irriterande. När jag i över ett års tid har haft lyxen att välja vilka jag vill ha omkring mig.
Andra veckan har det dock börjat kännas roligt igen. Jag har kommit tillbaka in i jobbrutinerna och kommer ihåg mer än vad jag trodde. Det är skönt att få göra sig iordning på morgnarna helt ostört (hittills har jag lyckats undvika att väcka sjusovarna varenda dag), och att äta lunch utan att behöva bekymra mig om vad någon annan stoppar i sig. Självklart saknar jag Filippa en massa, men jag unnar dem den tid de får tillsammans och att de får skapa sina egna rutiner utan att jag ständigt ska lägga mig i och veta bäst.
Idag lyckades jag efter en hel del pusslande, att sätta ihop både mitt jobbschema och Filippas förskoleschema inför hösten, samt få det godkänt av min chef, och det verkar som att jag kommer att kunna fortsätta jobba heltid och ändå slippa att Filippa går alltför långa dagar på dagis. Det kommer innebära väldigt tidiga morgnar, men det kan det vara värt. Med risk för att låta lite klyschig, tror jag att man klarar mer än vad man tror, det gäller bara att ha rätt inställning! 😊
Publicerat: 2014-06-13 @ 22:19:33
0 kommentarer
