FrajdasRoom

Nu är jag äntligen hemma från sjukhuset. Var en smärre nära döden upplevelse att vakna mitt i natten i sön/mån och upptäcka massa blod i sängen. Många hemska tankar hann fara igenom huvudet på bara några minuter... Det blev till att åka i ilfart in till förlossningen där flera snälla läkare tog emot mig direkt, till o med före de som var inne och skulle föda. Efter en massa undersökningar konstaterades det att bebis mådde bra och att vi skulle försöka sova lite. Vid 7-tiden (somna gick då inte) var det dags för ännu mer undersökningar som visade att bebis fortf mådde bra (tack och lov) men att min moderkaka har lagt sig över modermunnen, vilket kan orsaka blödning. Fick veta att jag skulle få ligga kvar minst ett dygn på BB för observation, dock fick inte N sova kvar för jag var tvungen att dela rum med en annan gravid kvinna. Jag kan absolut förstå att de med all rätt prioriterar att BBs "vanliga" besökare, dvs de med nyfödda barn får egna rum, men det var ändå rätt jobbigt att ligga kvar där sen med en främmande människa och en hel del tårar blev det.

Så igår hängde vi mest i det lilla gråa BB-rummet, stup i kvarten kom barnmorskor in och lyssnade på bebis hjärtljud, det var skönt att de verkligen höll så bra koll. N åkte hem på kvällen och jag lyckades tillslut somna efter en mycket lång och omtumlande dag. Var livrädd varje gång man gick på toa (och är det fortfarande) för att upptäcka något oönskat, men natten flöt på utan problem.

Imorse blev jag nästintill väckt av en barnmorska och en CTG-apparat för att än en gång lyssna på bebis, och förutom att den sov sig igenom första kvarten så gick allt bra. Jag fick lära mig att när man mäter en CTG-kurva så vill man ha med samband där man ser att fosterrörelser leder till acceleration av hjärtslagen, så jag fick varje gång jag kände lillan sparka, trycka på en knapp som då helst skulle sammanfalla med ökningar av hjärtslagskurvan.

Vid 11 kom en väldigt snäll läkare och sa att jag fick åka hem och berättade att jag om två veckor ska komma och göra ett ultraljud för att se ifall moderkakan fortfarande ligger över modermunnen. Om den gör det kommer jag få en tid för planerat kejsarsnitt 1-2 veckor senare pga att man inte kan föda vaginalt om moderkakan ligger kvar så. Så förmodligen kommer lillan ut till oss tidigare än väntat. Detta förutsätter att jag inte får några fler blödningar innan dess, då kan det i värsta fall bli nödvändigt med akut snitt.

Nu är jag iaf hemma och huvudsaken är att vår lilla bebis mår bra. Det var himla skönt att få duscha av sig sjukhuslukten och få vara i fred. Det känns lite omtumlande att förlossningen kanske inte kommer bli som man föreställt sig, men efter detta skräckdygn känns det mindre viktigt hur hon kommer ut, huvudsaken är att hon mår bra. Jag blir hemma imorgon också, sen får vi se om jag jobbar tors-fred. Stillasittande kontorsarbete tyckte läkaren var okej, hade jag däremot haft ett mer fysiskt arbete hade jag blivit sjukskriven. Det är även viktigt att jag håller mig nära sjukhuset, ifall jag måste åka in akut, så det blir inga längre utflykter framöver mer än till Rissne då. Heller inga långa promenader, träning eller tunga lyft. Det blir helt enkelt väldigt lugnt framöver.

Mycket blandade känslor alltså, men på det stora hela, skönt att allt gick bra. Kanske lite tur i oturen att det upptäcktes nu att m-kakan ligger tokigt, annars hade förlossningen startat som vanligt fast med sjukt mycket blod och akut snitt som följd. Det hade nog varit rätt läskigt...

Stor KRAM