Ett angenämt dilemma
Det blir inte mycket gjort med en liten nyfödd hemma. Iaf inte med en som helst vill gosa och vara nära mest hela tiden, och såklart även med föräldrar som också helst vill gosa med sin lilla så mycket som det bara går. Som nu t ex, lillan har nyss ätit och ligger och sover på mitt bröst. Jag tycker mig känna igen denna sömn som en som kan tänkas vara i en timme eller två, och jag skulle rimligtvis kunna lägga ner henne utan att hon skulle protestera. Jag skulle då hinna äta klart min frukost, klä på mig och göra fint i köket. Eller, så kan jag sitta kvar i soffan och beundra min vackra dotter som ligger och gör söta grimaser i sömnen och ge henne all trygghet och närhet i världen. Jag sitter nog kvar en liten stund till åtminstone...
Hon ser ganska så nöjd ut kan man säga :)
Lilla vännen då... Så himla söt! Svårt att föreställa sig hur fantastiskt det måste kännas :)