1-0 till mig
Filippa har två olika sorters skrik. Eller egentligen tre, men om vi räknar bort det hysteriska som turligt nog inte förekommer så ofta så är det två kvar. Ett när hon är ledsen/missnöjd på riktigt och ett som jag kallar töntskrik. Det låter liksom mer som ett gnäll, men kan övergå till det riktiga ledsna skriket. Jag brukar vara väldigt svag för hennes gnäll o tar upp henne för minsta lilla (det är ofta just kramar hon vill ha). Men, idag höll jag på att plocka i sovrummet medan hon låg i babygymmet i vardagsrummet. Mätt, torr blöja. Så började töntskriket, förmodligen för att hon hade spottat ut nappen, som jag redan hade stoppat tillbaka 10 ggr. Jag fortsatte plocka i sovrummet och väntade på att töntskriket skulle övergå i riktigt skrik och jag då skulle rusa dit och plocka upp min lilla skrutta. Men, då hände det och hon tystnade! Hon har nu legat tyst och nöjd och lekt själv i hela 20 minuter! 1-0 till mig, jag som annars är som hennes bitch :)
