FrajdasRoom

Jag kan verkligen rekommendera alla att bli gravida. Jag kanske kommer att ångra detta längre fram, men under de första 24 veckorna har jag i alla fall varit väldigt förskonad från alla mindre roliga åkommor som man kan drabbas av som blivande moder. Självklart ska man inte ta ut något i förskott, och kanske ska man inte riktigt slappna av förrän man har sin lilla bebbe på sitt bröst, men jag finner det heller ingen större idé att oroa mig över något som jag ändå inte kan styra över. Och vem vet, jag kan lika gärna bli påkörd av en bil nästa gång jag går över en gata, så jag försöker att tänka i positiva banor. Jag tror att om man själv är glad och inte oroad så blir bebisen likaså. Hur som helst, jag tycker än så länge att min graviditet har varit helt fantastisk. Det är svårt att beskriva, men det är ett konstigt lyckorus som faller över en så fort man tänker på det. Saker som man fasar inför, tidiga morgnar, läskiga möten och andra problem blir liksom små bagateller så fort man tänker på sitt lilla mirakel som väntar i magen. Nu när jag har börjat känna sparkar blir man påmind allt oftare, vilket både är helt overkligt och helt underbart. Helt plötsligt blir en annars långtråkig stillasittande väntan, ett utmärkt tillfälle att njuta av att känna bebisen sprattla runt där inne. Min mamma berättade att under hennes båda graviditeter har hon aldrig mått så bra, eller varit så lycklig, och det tycks än så länge stämma in på mig också. Låt oss hoppas att denna härlighet fortsätter i 16 veckor till, helst utan foglossning, ankfötter och sömnlösa nätter. Men oavsett vilket, är jag helt säker på att det alla gånger är värt det!